Sandal, sa Bull.

“HSB Mölndal spanar efter en förvaltningschef som älskar människor.”

Eller inte.

Enligt Metro så är jag vad mitt kylskåp innehåller.

Jaha. Med passerat bäst före-datum och inte helt fräsch, alltså. Vilken överraskning! Verkligen.

Nytt rekord i GP idag. Fem dödsannonser för samma person.

Det här verkar bli allt vanligare. Jag fattar inte riktigt grejen. Men jag vet redan att jag vill ha minst åtta själv för att känna mig nöjd och belåten. Eller en helsida! Det kan också funka.

Det är kanske dags att vakna till?

Jag ska bara sträcka på mig lite. Snooza några gånger. Sedan kommer jag tillbaka.

Har det hänt något intressant medan jag har sovit? Nej, trodde väl inte det.

Vår hälericentral/närbutik har fortfarande öppet. Dock med nya ägare och mer diskret efter senaste polistillslaget.

Närbutik nummer två har ett hemligt rum där de lokala spelmissbrukarna försvinner in för att spela bort sina pengar. Jag misstänker att automaterna därinne har väldigt lite med Svenska Spel att göra.

Skummast av allt: En lokal som ser ut att vara lika stor som mitt badrum pryds av en jättelik upplyst skylt med ordet Salsadans.  Jag har aldrig vågat mig tillräckligt nära för att titta in. Näst efter revisorer är salsa det läskigaste jag vet.

Det är min gata det.

Nu talar jag inte om min personliga ekonomi, även om den kunde vara bättre. Jag syftar på gatan där jag bor. Trogna läsare minns kanske att vi förra året drabbades av Stans fräschaste solarium. Jomen. De lever fortfarande kvar. Men troligtvis inte länge till. Jag har hittills aldrig sett en enda människa gå in där. Men folk smyger väl. Idag måste det väl vara pinsammare att besöka ett solarium än en porrbutik?

Det stora internet & gaming-stället höll drygt ett år. Jag vet inte riktigt hur de tänkte där. Men de 7-8 tonåringar som brukade hänga där var tydligen inte tillräckligt för att hålla rörelsen på fötter.

Vi har även en filmbutik. Den var dömd redan när den öppnade. 75% av filmerna var gamla videofilmer med kopierade omslag. En vacker dag öppnade de inte dörren och sedan dess har den stått orörd medan filmaffischerna långsamt blir allt blekare. Så har den stått i två år nu.

Kemtvätten har blivit ram och konstaffär. Konsten ser ut som om jag har målat den. Jag ger den ett år.

Ibland undrar jag om det är riktigt bra att jag har mitt företag skrivet på min hemadress.

Den här kommentaren fick jag till ett inlägg med titeln Dö Dan Brown, dö!

“Repeating this nuttery misses your point. Give us proofs. Not just with words, but with deeds.”

De vill att jag ska döda Dan Brown! Det vill inte jag. Jag vill dricka öl. Men om de fortsätter tjata så…

“Phenomenal opinion when it comes to Mitt liv är förfelat.. ”

Det känns som om man är illa ute när till och med spammarna håller med.

Visst, jag kan förstå vitsen med företagskläder. Hur skulle man annars kunna skilja tonåringarna som faktiskt jobbar på Seven eleven från de andra som bara hänger där. Men, är det omöjligt att ta fram kläder i rätt storlek?

Det kanske bara är jag, men jag vill verkligen inte se nakna tonårsrövar i butiker där jag handlar. Framför allt inte när anledningen att jag ser dem är att företaget tydligen enbart tillhandahåller kläder i små storlekar. Vilket leder till att t-shirtarna inte kan dras ned över de runda tonårsmagarna. Resultat: minsta lilla lutning framåt exponerar mängder av likvitt kött som aldrig sett solen.

Min teori lutar mot att Seven eleven drivs av Satan. Vad annat än ren ondska kan driva ett företag att utsätta sina underbetalda hjon för något sådant?

Det skulle kunna förklara priserna också.

Ja, men det var väl på tiden.

Lagom till påsk.

Jag planerar att emigrera. Gärna till ett land utan väder. Och helst utan kvällstidningar och Melodifestivaler.

Vid närmare eftertanke är nog det senare viktigast. Väder är lättare att fördra än löpsedlar med Linda B och Perelli.