Jag kommer aldrig mer att behöva köpa en tidning.
Tidningen Varför har tidigare gett mig all insiderinformation jag behövt för att vara lycklig över att inte jobba på Aftonbladet.
Nu kommer detta. Dagens lokaltidningsbesvikelse. Med bilder och allt. Min lycka över att inte komma in på journalistutbildningen vet inga gränser.
Enligt Aftonbladet är intresset rekordstort för den nya upplagan av Paradise Hotel.
Och så undrar folk varför man inte rycker upp sig?
Jag tror att jag har hittat en ny favoritblogg. En skogstokig Kristdemokrat som tycker att det bör införas bloggkörkort. Eftersom ”majoriteten av den svenska befolkningen inte har fullgod examen och därmed inte har möjlighet avgöra trovärdighet i det myller av bloggsidor som intranet erbjuder.”
Tokkristna… finns det något roligare?
Skönaste satiren på länge.
Vi ska snart åka till Barcelona. För att förbereda mig har jag redan kollat upp vad man kan tänkas klaga på. Det visar sig att jag inte behöver tänka själv alls. Det perfekta klagomålet är redan inlämnat.
”Det är för mycket spanska människor. Receptionisten talar spanska. Maten är spansk. För mycket utlänningar.”
Bra där. Då slipper jag tänka på det och kan ägna mig åt viktigare saker. Som att köpa souvenirer och vingla runt på Las Ramblas. Är cigarettautomater i form av åsnor fortfarande hett?
Det fanns en tid då jag retade mig på folk som fyllde sina bloggar med glittrande nallebjörnar och blombilder med inspirerande citat. De där som hatar krig och orättvisor. Och som kjamaz.
Idag är det andra bloggare som får mig att vrida mig av lika delar obehag och en pervers vilja att läsa mer. De ödmjuka prettobloggarna…
Alltså, typen som skriver “en ångande kopp chai”. På allvar.
Eller, har glädjen att meddela att deras bok nu finns att beställa på Vulkan förlag. Och sedan tar emot gratulationer och “vad jag är stolt över dig” utan att låtsas om något alls.
Denna typ av bloggare rekommenderar gärna andra utvalda bloggare. Men aldrig utan en långrandig förklaring. Eftersom vi andra kretiner naturligtvis inte skulle förstå storheten utan att få den förklarad för oss.
Samma sorts bloggare brukar rekommendera sina egna alster när någon populär bloggare efterlyser roliga bloggar.
Jag har inte haft så roligt sedan jag slutade läsa Aftonbladet.
Det är svårt det här med vett och etikett.
Hur påtalar man på ett korrekt sätt för ett företag att de kanske bör byta ut bilden av sin VD på hemsidan? Får man använda uttrycket seriöst pungbråck ?
Jag vet varken ut eller in.
att Gitarrmongot är en film?
Ni har fel!
Det är min granne.
Arkitektritat är tydligen ett hett ord i bostadsbranschen. Det gör mig lite nyfiken. Vilka hus ritas inte av arkitekter?
Låt mig ta en av Sveriges fulaste städer - Göteborg - som exempel. Jag har alltid trott att anledningen till att vi helst går och tittar ned i marken har varit den oheliga kombon vidrigt väder + direkt ondskefulla arkitekter och stadsplanerare. Men kanske är arkitekterna oskyldiga?
Då är frågan; vem fan har ritat skiten? Berusade innebandysupportrar? Babianer? Tablettmissbrukande förskolelärare? BlodinBella?
Jag är inte främmande för spöstraff.
Nudistflyg.
I Tyskland. Så klart.
Jag har inte alls fördomar. Jag har rätt.
TV-licensen engagerar. På Metros insändarsida är LTC upprörd över att SVT argumenterar utifrån pressfriheten.
Om de nu är så oberoende, varför hör vi aldrig något om viktiga ämnen som ufon?
Ufon? Och människor över 12 år som bryr sig? Nu, idag, verkligen? Det här var jag ju tvungen att undersöka.
Vänner! Det finns en hel värld av weird people därute. Jag antar att Tidningen Varför är vana efter att ha suttit och svarat i Aftonbladets dårtelefon, men jag är som ett barn i en godisaffär. Akillerim all over the place…
Om någon frågar efter mig så är jag i la-la-land.