Sandal, sa Bull.

Det här borde kunna vara det äckligaste som någonsin skapats.

Och jag har fått ett nytt framtida drömyrke; produktutvecklare inom livsmedelsindustrin.

Är du redo för Högskoleprovet? frågar Expressen. Och lägger in ett test.

Efter att ha svarat så får jag reda på att jag har 13 rätt av 10.

Hur ska jag tolka detta? Och hur ska jag kunna lita på att jag faktiskt inte är sockerberoende, och att jag får i mig tillräckligt mycket fibrer och att jag inte lever i ett misshandelsförhållande? Tänk om Expressen haft fel hela tiden?

Min världsbild skakar i sina grundvalar.

Apskaftet ställer frågan vad vi skulle göra, om vi inte gjorde det vi gör nu.

Just nu skulle jag gärna byta bort mitt liv mot en påse pistagenötter, så det är kanske värt att fundera över.

Cowboy
Dröm: Rida över prärien i goda vänners lag, med ett gevär nära tillhands. På kvällen, bönor och kaffe vid lägerelden, innan man somnar under en filt med sadeln som kudde.
Problem: Hur snyggt det än ser ut på film så är det vidrigt att sova ute. Insekter, dagg och stenar i korsryggen. Nej tack!

Kriminaltekniker
Dröm: CSI. Jag skulle ju se grymt cool ut i solglasögon och ficklampa.
Problem: Jag kan inte ta ett djupt andetag utan att tappa hår. Jag skulle kontaminera varje brottsplats så fort jag kom i närheten.

Upptäcktsresande
Dröm: Ett sista kraftigt hugg med macheten får regnskogslianerna att dela sig. Där bakom skymtar den försvunna staden. Indiana Jones och jag, liksom.
Problem: Jag tycker att det är jobbigt nog att behöva åka kollektivt.

Journalist
Dröm: Skriva långa grävande reportage om samhällsproblem. Avslöja internationell korruption och få storföretag på knä.
Problem: Jag har läst tidningen Varför och insett att jag så klart hade fått ringa upp Tomas Ledin och fråga om hans känslor inför att Svensktoppen byter programledare.

Nej, i väntan på att hitta ett jobb där jag faktiskt kan få användning för mina verkliga talanger (spendera pengar och röka) så stannar jag väl här vid skrivbordet. Dricker mitt automatkaffe och försöker verka intresserad av systemkonfiguration och joniserade oxidationspartiklar.

Jag bollar vidare till den som vill. Vad ska ni bli när ni blir stora/större?

Så fanns det något som var bråttom! Så bråttom att jag fick stiga upp klockan fem imorse och åka 25 mil för att vara med på ett möte.

Nu strax före nio är jag hemma igen och har hunnit gå igenom mina anteckningar.

De består av en streckgubbe och något som kanske kan tolkas som en blomma. Eller en nakenchihuahua…

Givande.

Freakonomics var inte så jävla dålig, faktiskt.

Nöjd nu?

Två privata kräftskivor och en tredagarskonferens med jobbet är för mycket på 6 dagar. Jag kan knappt sitta upprätt. Bokstäverna verkar ha flyttat sig på tangentbordet. Min stol gungar. Jag misstänker att det bara är en tidsfråga innan någon ringer och vill ha ett bråttomjobb.

Jojomensan, humankapitalet här på företaget mår alldeles utmärkt. Skål och tack för skaldjuren!

När jag funderade på hur de där blandrasvalparna kunde tänkas se ut så hade jag ingen aning. Nu vet jag!

De kan tänkas se ut så här.

Det stackars kräket ser ut som om det åkt igenom den där partikel/molekyl-maskinen i Flugan. Tillsammans med en fladdermus.

10.500 spänn för en hund som kommer att behöva peruk. Som hittat ju! Jag tar två!

Jag förstår inte prissättningen på hundvalpar. Det är uppenbarligen inte kilopris som gäller i varje fall. Ju mindre hund, desto högre pris.

Dyrast idag var blandrasvalpar för 10.500 kr styck.

Blandras? Jag hade ju trott att renrasiga hundar var dyrare. Sedan förstod jag ännu mindre när jag läste att det var blandning mellan chihuahua och nakenhund. VA?

Borde inte den normala reaktionen vara att omedelbart stampa ihjäl de missbildade kräken? Istället försöker de kränga dem för en halv månadslön? Jag förstår inte.

Men jag gissar att de snart kommer att finnas i en handväska nära mig.

När jag någon gång tvivlar på mitt förstånd går jag till denna samling av sällan skådad visdom.

Där får jag reda på så spännande saker som att det var sprängladdningar som fick tornen att rasa 9/11, att hustrumisshandel ofta är kvinnans fel, att George W Bush är djävulsdyrkare, att det inte finns några bevis på evolutionen och att det inte kan finnas något sådant som kristen rockmusik eftersom all rock är inspirerad av Satan.

Sedan brukar det kännas bättre.

Jag har problem med religiösa människor. Jag är fullständigt klar över att Jesus säkert var en helt ok kille och att många kristna är toleranta och vidsynta människor. Men vad hjälper det, när även de här människorna kallar sig kristna.

Jag vet inte vilka som är mest felavlade. Idioterna som glädjer sig åt att så många svenskar dog i tsunamikatastrofen, eller de miffon som skickar foton på svenska jävla kungafamiljen i ett försök att visa vi svenskar minsann är fina människor. Fet chans.

Jag blir också en aning tveksam till min egen reaktion. Jag skrattar så att jag börjar snarka varje gång jag ser det här. Är det verkligen normalt?