Tre fullskrivna A4 med text ska bli fem rader.
Dessa fem rader ska dessutom vara begripliga för genomsnittssvennen.
Jag ska faktiskt inte skylla alla mina ansiktsryckningar på Aftonbladet och människor som kallar sig Puppe. Några tics får jag från mina kunder också.
Varje gång jag går ut för att ta en cigarett möts jag av det Jesus och hans posse. Våra grannar kränger julkrubbor och det är tydligen hög tid nu. Så klart. Det är ju bara två månader kvar till jul. Och vem kan väl tröttna på synen av det lilla Jesusbarnet i sin krubba.
Själv försöker jag koncentrera mig på fåren. Samtidigt som jag allvarligt funderar på att sluta röka.
Om det händer så är det garanterat det bästa Jesus gjort för mig.
Det är kallt.
Jag skriver grattistexter till människor som vunnit resor.
Jag hatar mitt liv.
Om jag jobbade lite på det, så skulle jag nog kunna göra en haiku av det där. Men det skiter jag i.
Vad är det som gör det så omöjligt att producera ens normaldålig reklam för tandkräm?
Varje gång jag ser en reklamtandläkare så får jag lust att skicka Cillit Bang! Och patienterna är inte bättre! “…så min tandläkare rekommenderade att jag skulle använda en tandkräm som var bra både för tänderna och tandköttet.” No shit? Och det hade du inte kunnat räkna ut själv förstås.
Jag handlar inte av företag som gör asdålig reklam. Jag försöker verkligen hålla på den principen. Men snart är jag tvungen att sköta mina tänder med salt och en träpinne.
Det är fan inte lätt att vara principfast med munnen full av flisor.
1. Vaknar tidigt efter att ha druckit öl.
2. Klarar att lösa Melodikrysset.
I rest my case.
1. Kronprinsessans bröllop
2. Låtarna till nästa års Melodifestival.
Nu: öl.
Ibland får jag mystiska tics. Som när jag läser om sådant här.
Jag är inte säker på om jag är rörd. Eller skakad. Eller drabbad av elektromagnetiska störningar. Allt är möjligt.
En man har alltså valt att kalla sig själv för Puppe. Det kommer troligtvis att få mig att bryta ihop ett flertal gånger idag. Puppe!
Jag måste nog sova mer.
Är det en typisk kändisvariant att avsluta sina blogginlägg med “Kärlek”?
Nu har jag sett det hos både Peter Jöback och Malin Berghagen.
Nej, jag vill inte tala om det.
Och rosa är… charmigt!
Jojomensan. För det har jag skrivit. Då är det så.
Somliga dagar önskar jag att jag fortfarande jobbade på kyrkogård. Många dagar. Idag.
1. Stylister som gillar rosa.
2. Migrän
Jag misstänker ett samband.