När jag sprang förbi pressbyrån såg jag att Aftonbladet skyltade med Beck-filmer. Man kan tydligen köpa en sådan tillsammans med tidningen.
Men, vem riktar sig den idén till? Går det inte redan en Beckfilm på TV varje kväll?
Vad blir nästa film? Passagererare 57, kanske. Den var det nog några dagar sedan jag såg…
Man behöver ju inte vara ett geni för att inse att väldigt många människor lider av total hybris. Tydligen överskattar de allra flesta både sina egna förmågor och andras uppfattning om dem.
Enligt någon filosofidoktor i GP var kliniskt deprimerade de mest pricksäkra när det gällde att bedöma sin egen förmåga och omgivningens uppskattning.
Det ställer mig inför några jobbiga alternativ. Antingen lider jag av klinisk depression eller så är jag ännu mer värdelös än jag tror.
Man kan bli deprimerad för mindre.
Min värsta mardröm är att jag en dag ska vakna och upptäcka att jag är en estradör.
Som skriver mustiga skrönor.
Hittills har det inte hänt. Men jag tar inget för givet.
Inte nog med att jag stavar fel när jag kritiserar andra (Tack tidningen varför, jag rodnar fortfarande) jag är totalt borta när det gäller populärkultur.
För en stund sedan upptäckte jag att Danny och Ola är olika personer.
Den ene dansar tydligen i tv på fredagar och den andre ska vara med i melodifestivalen på lördag. Två olika alltså. Det kan kanske i någon mån förklara antalet bilder på blond-kille-med-fånigt-flin i Aftonbladet. Men inte helt.
Nu tänker jag ägna resten av dagen åt att försöka glömma det.
Citatet nedan var inte från en författarpresentation, utan från en så kallad bok.
Helt plötsligt framstår Camilla Läckberg som en bländande stilist. Och för mig försvinner ännu ett drömjobb.
Förlagslektör
Dröm: Läsa inkommande manus. Hitta guldkornen. Uppmuntra begåvade talanger och hjälpa dem att hitta sitt eget språk och utveckla sin stil.
Verklighet: Tvingas bläddra bland horder av illa stavade dokument, skrivna av särskoledropouts med samma kommateringskompetens som schimpanser.
Alla kan tralla. Och skriva böcker. Minsann.
Vulkan är min nya favoritsida. Man kan provläsa… Vad sägs om följande citat från en bok med klar Dan Brown-inspiration?
Från den dagen när jag lärde mig läsa tenderade jag att läsa alla spännande böcker som handlade om en grupp
ungdomar som var på jakt efter något jättehemligt och jättefarligt, det hade alltid med historia att göra och helst med arkeologi. Jag nöjde mig naturligtvis inte med vad som helst utan endast riktigt gamla föremål, helst minst 500 år gamla.
Hur kunde de traditionella förlagen missa detta?
1. Stirrat i taket
2. Stirrat rakt in i väggen
3. Stirrat ner på mitt tangentbord
4. Druckit kaffe
5. Stirrat ut genom fönstret
Februari. My favourite…
Halvsidesannons i Metro. Rubriken är: Fotsvamp?
Underrubriken är: Äntligen har Lamisil fått en konkurrent!
Sedan nämner de Lamisil ännu en gång innan de berättar att den egna billigare produkten heter: Terbinafin ratiopharm.
Jag hoppas att jag inte får fotsvamp. För i så fall kommer jag att få betala dyrt för det. Garanterat!
“This story on Just när jag trodde att jag inte önskade mig något hands down is superior advice for me to be thankful for. My thankfulness for such fantastic message!”
Superior advice? Fantastic message?
Jomenvisst. Det låter precis som min blogg det.
Mina spammare är dummare än dina spammare!
Inte jag. Jag har haft en helvit månad. Ingen alkohol och inte en enda cigarett.
Men min telefon. Den körde 31 januari två dagar i rad. Idag är det tydligen den 3:e februari.
Jag hoppas att den hade kul.