Sandal, sa Bull.

OLWs reklam har tydligen blivit fälld för lyteskomik.

Jag är helt ställd. Finns det alltså någon som har tyckt att den är komisk?

Aftonbladet erbjuder mig kunskap om vad groparna, prickarna och fårorna i mina naglar betyder. För naglarna kan avslöja min dolda sjukdom. Right!

Om jag betalar alltså. För att få del av den typen av sensationella avslöjanden måste man förstås pynta.

Jag kommer alltså aldrig att får reda på om det är galna kosjukan, pest eller galopperande tvinsot jag lider av.
Hoppas att obduktion fortfarande är gratis.

Ny pigg projektledare:
- Men det är ju skandal. Hur kan de säga att det är vårt fel? Man borde ju göra något! Skriva, eller…

Luttrad projektledare med säkert 2 år i yrket:
- Det är ingen idé. Vi är en reklambyrå. Alla hatar oss automatiskt.

Försäkringskassans kampanj.

Byrån säger att Försäkringskassan tagit det stora steget från information till kommunikation. Right! Precis vad vi behöver. En myndighet som kommunicerar.

Skit i det faktum att de inte klarar av att utföra det uppdrag de faktiskt har. Att de inte ens i helt okomplicerade ärenden fixar att skicka ut pengar i tid till föräldralediga och sjuka. De kommunicerar ju! Det rockar!

Stortavlorna envisas med att tala om att jag förväntas titta på kändisar som åker skridskor. Det kommer inte att hända!

Men jag tycker mig ändå märka en tydlig tendens.  Svårighetsgraden verkar öka. Förr pratade kändisar i kvadrat, senare har de lagat mat, spelat poker och dansat samba. Idag ska de alltså åka isdans. Min slutsats är att jag i framtiden kommer att få se Alex Schulman utföra hjärnkirurgi på bästa sändningstid.

Jag fattar inte. Om man nu vill se människor göra saker de inte är bra på, så räcker det väl med att slå på sporten och titta på Patrick Ekwall.

Vad mer kan en människa behöva?

Det är kanske dags att vakna till?

Jag ska bara sträcka på mig lite. Snooza några gånger. Sedan kommer jag tillbaka.

Har det hänt något intressant medan jag har sovit? Nej, trodde väl inte det.