Det känns väldigt skönt att ha blivit varnad.
För annars är ju risken väldigt stor att jag hade blivit blåst på samma sätt. För vem blir misstänksam när någon vill sälja dig tre Armani-jackor för 2000 spänn?
Det vet ju alla att de bästa klippen görs just på parkeringsplatser.
Varje morgon ser jag samma två människor på min hållplats. Iförda reflexvästar med Metrotryck. De står strax intill återvinningskärlen för Metro.
Varje dag.
De delar inte ut tidningar. De fyller inte på fler tidningar i ställen. De flyttar inte tidningar från de fulla ställen till det som alltid är tomt redan klockan kvart över sju.
De står. Ibland gör de en åkarbrasa, någon gång dricker de kaffe.
Var ansöker man till det jobbet?
Marknadschefen hos en av våra kunder har uppenbara svårigheter med alla ord som innehåller fler än tre stavelser.
Men självklart är han helt övertygad om att han är betydligt smartare än företagets kunder. Of course! Det säger ju sig själv. Han är ju marknadschef. Fattas bara annat.
Varje text måste förklaras och förenklas! Först för att marknadschefen ska förstå och sedan till den grad att han tror att deras kunder kommer att fatta.
Titta fina produkten. Den är blå. Den är bra. Köp den nu!
Gissa vem som kommer att få skulden när den fina produkten inte blir en storsäljare?
Jag är oense med en norsk kund. En av den där sortens kunder som egentligen tycker att det där tramset vi marknadsförare håller på med är onödigt.
“Det ar ju ikke so att det ar noen vittenskapp.”
Hur argumenterar man mot det? Han säger att bildludd här hett. Jag säger att det slutade vara det för så där tio tolv år sedan. Han frågar hur jag bevisar det?
Det är ju bara att ge sig och förklara att luddet tar för stor plats på datorn. Det gick hem. Sedan enas vi om att allt var mycket bättre på faxarnas tid och skiljs åt som vänner.
Det är svårt det här med vett och etikett.
Hur påtalar man på ett korrekt sätt för ett företag att de kanske bör byta ut bilden av sin VD på hemsidan? Får man använda uttrycket seriöst pungbråck ?
Jag vet varken ut eller in.
Nu ska jag skriva krönika.
Nej, det ska jag förstås inte. Jag ska ta en kunds text och omvandla den till något som kan passera för en krönika.
Jag vet inte riktigt hur vi tänkte när vi åtog oss jobbet. Men jag är ganska säker på att vi trodde att vi åtminstone skulle förstå ett ord här och där i urprungstexten. Kanske till och med kunna lista ut vad texten uppmanade till eller tog avstånd ifrån.
Tji fick vi. Jag vet inte ens om jag rasar eller hyllar. Jag gissar på rasar! Det är roligast. Hoppas att kunden håller med. Annars kommer han att bli överraskad.